fredag 8 april 2011

Berlocken.

Många har märkt att jag har ett speciellt halsband på mig varje dag. Det är ett hjärta (berlock) också finns det dom som undrar vad jag har i hjärtat. Jag har skrivit om det förut fast på blogg.se så det är tyvärr borta. Men jag kan skriva det igen :)

Som dom flesta vet så är jag världens djurälskare. Djur betyder väldigt mycket för mig och jag har vuxit upp dom. Har bl.a haft 5 katter, hundratals fiskar, hund, fågel, ekorrar och möss. Mössen kan jag väl inte räkna som husdjur eftersom jag tog hand om skadade möss ifrån naturen och släppte ut dom då dom mådde bättre. hehe. Fast nu gick jag ur ämnet..

I vilket fall så när jag var 6 år fick jag en katt som hette Smulan. Världens finaste och underbaraste katt. Hon var min och det var oftast bara jag som fick mysa med henne. Hon väckte mig alltid på morgonen innan skolan och kom alltid och tröstade mig då jag var ledsen. Hon var världens bästa. Då jag var 12-13år så fick vi lov att ta bort henne för att hon fick magcancer. Kvällen innan minns jag att jag försökte göra det jätte fint i mitt rum eftersom det kanske var sista gången hon fick sova hos mig. Jag låg uppe hela natten, grät och kramade om henne. Jag är säker på att hon kände av att nånting var fel, för hon stannade med mig hela natten (vilket hon inte brukar göra). Sen kom morgonen då pappa for med henne till djursjukhuset. Jag ville inte gå till skolan för att jag ville vara hemma om hon nu skulle komma hem igen. Sen ser jag pappa kommer tillbaka, och jag svär på gud att jag såg Smulan ligga i buren. Men sen då han klev in i huset, så såg jag att hon inte var med. Jag har nog aldrig varit så ledsen i hela mitt liv. Min bästa vän fanns inte mer. Usch vad jobbigt det var. Vissa människor förstår inte hur mycket djuren kan betyda för en. I vilket fall så hittade jag berlocken som jag aldrig använt. Jag satte i ett kort på Smulan och mig i hjärtat, och sedan dess har jag aldrig tagit av mig det. Eller det har väl hänt att jag inte haft den en dag, men jag känner mig så tom utan halsbandet.

Så nu vet ni :)

Smulan och Busan :)
(Busan är den smala av dom..vilket man inte kan
tro då man ser henne nu ;) sötnosar)



Fett dåliga cam bilder men ;D

2 kommentarer:

  1. jag förstår precis hur det är att förlora ett djur. man fäster sig direkt och det blir direkt som en familjemedlem/vän. alltid jobbigt när någon går bort :/

    SvaraRadera
  2. Jag vet oxå precis hur det känns :/ usch det ee jobbigt :(

    SvaraRadera

Jag accepterar INTE spammkommentarer, kommentarer fulla med länkar eller något som anses stötande mot mig eller mina nära. Men däremot är ni väldigt välkomna med att skriva positiva saker :) MAKE LOVE NOT WAR! hihi