Presenterar mig själv.

Presenterar mig själv.

Hejsan! Karin Angelica Eleonor Lindberg är då mitt namn. Kallas för puman, sexi, hottie, foxii osv.. fast ne. Jag kallas Anelia, bajs, cpbarn eller Anjie. Min gudlillebror kunde inte säga Angelica då han var yngre, så han sa "Anelia" därav mitt bloggnamn :)

Jag är hela 20 år. Fett gammal är jag. Men jag känner mig absolut inte som tjugo, snarare 18. Är det ens någon skillnad? Jag bor iallafall i en liten etta i stan med min älskade Shane. Shane är en honkatt som jag fick för någon månad sedan. Hon var först en ensam utekatt så hon var förjävla vild tills hon började lära känna mig. Så nu är hon världens gulligaste kissemiss med alla (förutom alla damputbrott hon brukar få hehe).

Jag tror att det första intrycket man får av mig är: Bitchig, tror att jag är bättre än alla andra, är självisk och allt det där negativa. Och det är förstås inte sant för fem öre.

För det första är jag väldigt blyg av mig (då det gäller nya människor). Men jag är crazy med K med personer jag känner, eller då jag är i ett onyktert tillstånd haha. Jag är en sån person som vill att alla ska må bra, så jag sätter alla före mig. Vilket inte alltid är bra eftersom ibland glömmer man bort att ta hand om sig själv också. Om någon är ledsen blir jag automatiskt också det. Självklart kan jag vara en kaxig bitch också. Det händer då folk går emot mig. Jag kan inte ta emot dålig kritik så speciellt bra, speciellt inte utav tjejer. Jag är/var ingen som backar om någon vill tjaffsa (vilket jag önskar.) Har fått 1-2 slag på näsan tack vare det där. Men jag är faktiskt bättre i dagsläget.

Jag gråter väldigt lätt. Jag gråter då jag skrattar eller då jag är förbannad också. Mina tårkanaler är väldigt känsliga om man säger som så. Det har hänt massa pinsamma saker pga detta. Tex om det skulle komma fram en person och säga något riktigt taskigt så skulle jag nog börjat gråta. Inte för att jag är ledsen, utan för att jag blir förbannad. Sjukt jobbigt vill jag lova! ;)

Kärleken då?
Det sjukaste med mig måste nog vara att jag är en riktigt riktigt kelig/mysig person (Ni kan fråga tusselito. Hon HATAR att sova bredvid mig för att jag jämt klänger på henne i sömnen haha). Men så fort en kille rör vid mig så drar jag mig undan. Det har hänt typ EN gång att jag inte känt så. Tyvärr så fuckade jag upp det som kunde blivit något. Jag var en idiot förr i tiden :)

Jag har sjukt svårt för att öppna upp mig. Jag har inte gjort det för någon. Eller jo, isåfall ska det vara min syster eller katta haha. Och fråga inte varför jag inte öppnar upp mig, för det vet jag knappt själv. Kärlek är inte min grej alltså. Vad är kärlek egentligen? lol

Dom onödiga sakerna då? Jag älskar pizza, thaimat, sushi och kinamat. Jag hatar killar som halv-flinar (ni vet.. med bara ena mungipan). Jag älskar sitta på bussen med musik (på högsta volym) och drömma mig bort. Brukar oftast tänka att det är jag som sjunger låten. Jag hatälskar Alanya. Jag älskar vanilj och kola. OCH SNUS (fyfan för tusse som fick mig att börja snusa). Jag började röka då jag var 17 men slutade då jag var 19. Jag är inte kittlig. Jag AVSKYR fötter. Jag avgudar skor, vet inte hur många par jag har..

Jag har börjat tycka om mig kropp för första gången. Vågar inte ställa mig på vågen, för då kommer jag börja hata den igen. Ganska konstigt det där. Så släng vågen tjejer! Man mår mycket bättre och man ser en förändring själv. För vi säg att ni tycker att ni blivit smal (ni har inte vägt er på länge) sen ställer ni er på vågen och ni har "bara" tappat 1kg. Då kommer ni fantisera dit en fet kropp. Iallafall 80% av tjejerna gör det.

Hmm.. kommer inte på något mer :)


Förresten! JAG ÖPPNADE UPP MIG? what the heck har hänt?

Jag och en skelande kines :) hihi