jag hatar det här.

Usch. Nu har jag feting ångest igen och jag vet inte varför. Ni som följt min blogg länge vet om att jag kan hamna i en sån period ibland. Den är verkligen jätte jobbig. Vill bara lägga mig ner på golvet och gråta som ett litet barn typ. Jag Internetshoppade nyss också för jag trodde att jag skulle må bättre, men inte fan gör jag det inte.

Jag är nära på att få panikångest. Det svartnar ibland för ögonen, jag får svårt att andas och jag ser stjärnor. Jag vill hem. Men jag vägrar. Jag ska klara av det här. Skitsamma om jag svimmar.

Pratade med älskade Seyhmus nyss. Fyfan vad jag saknar honom. Men om två veckor får jag träffa honom igen! Han är nog den bästa killen i Alanya. Så jävla fin. Och nej jag har inga känslor alls för honom och har aldrig haft det. Han är min lillebror jag aldrig fick hehe. När jag mådde som sämst där nere så var det han jag gick och pratade med. Han är en av få som man kan lita på.