nej.

Hejsan hallå.

Ligger just nu i sängen och klagar på min Mensvärk. Varför känns allt så mycket bättre då man klagar? Bra fråga.. Bra fråga..

Igår så skulle jag och min syster dricka skumpa. Men precis då jag öppnat flaskan (eller aa.. Kicken öppnade. Jag vågar inte öppna skumpor) så fick jag ett sms där det stod "fan börjar 09.30 imorgon" så då var jag själv. Men jag fick med mig några personer ut ändå :)

Jag mår Piss idag. Inte bara för att jag är bakis utan psykiskt också. Ni som följt min blogg länge vet att jag kan hamna i vissa depp svackor och har typ hamnat i en sån nu. Säkert för att jag har äckel mens. Säkert också för att jag fick en chock igår. 3st av mina vänner (TRE) berättade för mig igår att dom inte mår bra. Att dom tänkt på att ta livet av sig och skada sig. Jag blir så otroligt ledsen. Och psykologen jag själv så mjölkade jag dom på svar. Varför dom mår dåligt och varför dom vill ta livet av sig. Varför gör jag alltid så?  Det är en självklarhet att jag vill hjälpa mina vänner och mina läsare (mejlar fram och tillbaka med vissa som har det svårt. Pratar t.om i telefonen men en av mina läsare då hon mår dåligt), men jag har fan inte styrkan till att ta på mig andras problem. Jag mår bara ännu mer psykiskt dåligt.

Jag sätter aldrig mig själv före andra. Aldrig. Men som min psykolog sa till mig så måste jag börja göra det. Men det är så otroligt svårt :( jag vill ju finnas för mina vänner. Jag vill att dom ska må bra och jag gör verkligen allt för att dom ska må bättre. I graven kan jag börja tänka på mig själv...